Minerve du Nord

Minerve du Nord

La ScandAleuse reine Christine et sa postérité médiatique

Précédemment au XVIIe siècle...

Décès et enterrement à la basilique sT Pierre de rome

Visite remarquée à la cour de France

1656

Quelques dates importantes

Naissance de Kristina Augusta/Alexandra Vasa

Début de la régence d'Oxenstierna

1644

Descartes réside et meurt à la cour de SUède

1654

Conversion au catholicisme

1626

1649-1650

1632

1655

Début du règne personnel de Christine

1689

Abdication

♦ Hej kung! Sveriges regenter Från Gustav Vasa till Carl XVI Gustaf av Susanne Berger

♦ Hej kung! Sveriges regenter Från Gustav Vasa till Carl XVI Gustaf av Susanne Berger

♦ Flickan som inte ville bli drottning : en sagolik historia om drottning Kristina av Andreas Sjölander

♦ Lev som du vill: tio svenska kvinnor visar vägen av Birgitta Ohlsson

Si Christine m'était contée

Drottning Kristina

Kristina föddes 1626. Hon var bara sex år när hennes pappa dog på slagfältet. Då Kristina var 18 år fick hon börja att regera. Hon var som en kung och blev krönt vid 23 års ålder. Drottning Kristina var viljestark och kunnig. Under hennes tid byggdes stora palats. Många gator blev raka och breda. Freden kom år 1648. Drottning Kristina bjöd in många lärda. Filosofer och vetenskapsmän kom från hela Europa. Kristina ville inte gifta sig utan såg till att hennes kusin blev vald till tronarvinge. År 1654 lämnade Drottning Kristina tronen, hon avgick och for till Rom. Påven blev glad för att hon gick över till den katolska tron. Många förvånades, särskilt som far hade slagits för den protestantiska tron. I över 30 år levde Kristina i Rom, där hon blev begravd 1689 i S:t Peterskyrkan.

Queen Christina, 1934

The Girl King, 2015

Affiche du Musée National de Stockholm

Civilization VI, 2019

🤷‍♀️ En film, en poster, en jeu ? 🤷‍♂️

Drottning Kristina – visionär som gick sin egen väg

À la radio, au théâtre

Drottning Kristina – kontroversiell, katolik och... queer?

Bildningsbyrån – tänka mot strömmen Kortdokumentärer om historiska personer som utmanat sin samtid.Drottning Kristina – frihet och självständighet

Visite à Paris, 1656

Man får aldrig ta parti mot sitt fosterland.

De gamla gör sig bara besvärliga och löjliga när de prisar det förflutna och klandrar nuet.

När människor och saker inte håller sig på plats, står det illa till med världen.

Den där orubbliga sinnesfriden som filosoferna skryter med är ett andefattigt och intetsägande tillstånd.

Människor som alltid gråter är antingen svaga eller brottsliga.

Kärlek och äktenskap är nästan oförenliga.

Stora mäns raseri är aldrig opassande för dem.

Det finns ingenting löjligare än kvinnovälde. Jag vet exempel som kan få en att gråta.

Man skall bara straffa dem som man inte kan uppfostra.

Avec les mots de la Reine...

Kvinnor skall inte styra landet.

Att vara född kvinna är ett stort hinder för att styra landet väl.

Gunstlingar och ministrar blir inte långlivade om de inte anpassar sig efter furstarnas smak och läggning.

Tack för er uppmärksamhet!Merci de votre attention !

- Thomas Escande et Camille Garcia

Jean Loret La Muze Historique 09/09/1656

“A Cette Princesse parfaite, /Fille unique d’un second Mars, /Fille qui chérit les Beaux Arts, /Fille, enfin, que Christine on nomme, /Et qui, dans la fameuze Rome, //Par ses admirables Talens, /Par des traits d’esprit excélens /Et par des vertus plus qu’humaines, /A charmé Romains et Romaines.”

Françoise de Motteville, Mémoires, 1723

“Elle ne ressembloit en rien à une femme, elle n’en avoit pas même la modestie nécessaire : elle se faisoit servir par des hommes dans les heures les plus particulières ; elle affectoit de paroître homme en toutes ses actions ; elle rioit démesurément quand quelque chose la touchoit, et particulièrement à la Comédie italienne, lorsque par hasard les bouffonneries étoient bonnes [...].”

La Grande Mademoiselle

“assez joli petit garçon” “J’avais tant ouï parler de la manière bizarre de son habillement, que je mourrais de peur de rire en la voyant” “Elle est blanche, les yeux bleus; des moments, elle les a doux; d’autres forts rudes.” “ce fut une chose si publique que les gazettes dont on fait des recueils en parleront assez”